Jag måste hinna före döden!
Nu gäller det bara att... .. .
Måste springa ikapp mig själv!
Först, nu.. snabbt, följa sin inre lista... att, man, har, så, mycket att göra!?´ . .
Det är hemskt att känna att man mentalt ligger före sig själv, att man redan innan vet att man knappt kommer att hinna.. .
~ Buh! (sluta skräms)
För mycket bitar och delar,, för mycket!!
Har så mycket att färdigställa... .. . Ordna, hitta, fixa >> > fungera! Aaah.. .
På väg in till stan.. .
Men ALLT skriker så, även dom subtila signalerna skriker.
Den skymda gäspningen bakom handen, där,, hur ska vi orka?
Täta tågvagnar, med människor, medmänniskor.
Dom korta mötena, den långa tanken... .. . och hänsynstagandet, tack.
Och affärerna,.. . besluten.. attackerar!
På en armlängds avstånd... denna mängd att ta ställning till!
Måste gå igenom alla exemplar.... ... .. .
Detaljfelen, och för dyrt.. trots rean.
Jag åker hem med oförrättat ärende.
Så blev det. Hur blev det så? Hur kunde det bli så?!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar