En Teckning.. . "Mosaik"

"Mosaik" - Teckning, 2001. (Bilden är något scannerbeskuren.)

En teckning... "Transparent pussel"

"Transparent pussel" - Teckning, 2001. (Bilden är något scannerbeskuren.)

En teckning.. . "Lågans signatur"

"Lågans signatur" - Teckning, 2001. (bilden är något scannerbeskuren). Tecknad i Canberra, Australien.

Säga att det är lite collage också, jag hade inte tillgång till någon annan penna än en svart bläckpenna.. . , så det gula och gröna och lite röda är sönderrivet papper som jag klistrat på. .Jo, 1 grön penna gick jag in och köpte på deras högskola för konst i Canberra, där fanns en materialaffär för eleverna. 1st. metallic grön sån där "gelpenna"... den är använd lite grand där och där... .. .

Resan till Australien.

Ett hus, är ett hus, är ett hus...  Men det klart!

-Jo,. Ja, Jag hamnade i Australien land, 2001.

Apropå intensivt ljus...

Förutom att all bark föll av från träden så att dom såg "nakna" ut...

...och att svanarna var svarta, så var allt helt normalt där borta.

"Känguruintervjun" -Vad den sa? Det får ni vid tillfälle veta på Fylkingen.. .

Inspelning av bäck. . . . ~Flöt i väg, rann iväg, var inte med nå mer!.. ? .. Och några minuter senare föll mikrofonen rakt ned i bäcken, då den stod på en lite krångligare våtare sten.

En liten wallaby-känguru. En" wannabe" som vi kallade den, ty den blir aldrig mycket större, aldrig så stor som den Röda kängurun som kan bli upp mot 2m hög.. Men det var en mycket trevlig bekantskap* Synd att vi aldrig ses igen.

Se film från därifrån HÄR.

Dansföreställningen -SAGA- Moderna Dansteatern, 2000.

"Saga är ett konsekvent genomfört postmodernistiskt verk. Den rökiga atmosfären antydde att "Saga" utspelade sig efter den stora förändringen. De som blivit kvar var vilsna väsen vars kroppar styrdes av en yttre kraft personifierad av Andrea Svensson som inledde "Saga" med ett suggestivt solo. Korpis koreografi var vacker på ett rått och motsträvigt sätt. I koreografin fanns ett originellt tänkande och en stark känsla för komposition och rytm. Den tillät kvinnorna att visa sin styrka samtidigt som den fick fram deras utsatthet. Tillsammans med Karen Jenkins avancerade ljusscenografi och Max Wallins suggestiva ljud och röstkomposition skapade Korpi en mörk men tilltalande saga. Tyvärr visades två tredjedelar av verket vilket gjorde att det inte fick en riktig avslutning"…


(Ur tidningen Nutida Dans, text: Lena Andrén)























Föreställningen framfördes på Moderna Dansteatern i Stockholm den 24, 26, 27, 28 maj kl 20.00 2000.


Koreografi: Jukka Korpi. Musik/Text: Max Wallin. Dansare: Andrea Svensson (Solist), Magdalena Eriksson, Sandra Medina, Claudine Ulrich, Charlotta Ruth, Toshiko Alfaro-Miyaki, Anna Eklund. Röst: Emmy Wallin, Jenny Mörtsell, Magdalena Eriksson. Ljusdesign: Karen Jenkins. Mask: Maria Outagorte (Hennatatueringar ). Hår: Maria Boström. Produktion: Annelie Modin och Elisabet Schön.



Mer info: Scenarkivet


Musiken komponerades på EMS hösten/vintern 1999 och vintern/våren 2000.

Teckning - "En kvar", 1999.

"En kvar" - Teckning, A3, 1999.

Dubbel sanning, 1999.

"Dubbel sanning". Teckning/akvarell, 1999. A2 format.

-Njmaa,, ..den där ena hårdhudade människan (eklektikern) som "tar in allt", kaoset, "och gör det till sitt" hela spektrat och bara smilar på, "äger situationen" medans den andre helt strimlas av sanningen/verkligheten... ja . . .

(Scannerbeskuren)

Till vänster... "Den strimlade".. .   Och andra redan totalt finfördelade psyken flyter runt,, några ögon här och köttslamsor där.. . Så var tanken. Så var känslan.

Å följdtanken var, kan jag kanske välja vilken av dessa två jag skall vara..? Är det möjligt? Vilket förhållningssätt är egentligen att föredra? Eller kan de två synsätten rymmas i en och samma person. Hur som helst, jag kännde mig aningen pressad o stressad av livsvilkoren/ mångfalden och kraven att bara bita ihop och skaka av sig saker, "gå vidare" osv. Livet är inte alltid så lätt.

En teckning... "Bumerangeffekten"

"Bumerangeffekten" - Teckning/akvarell 1999. (bilden är "scannerbeskuren"... A3 format i en A4 scanner = Inte så bra)



-Jo,,  gjord innan jag åkte till Australien. Jag köpte aldrig någon bumerang då jag var där... Eller jao, fast jag lämnade tillbaks den på deras Nationalmuseum i Canberra, där jag hade köpt den... Det var en så kallad "Killer bumerang". Menad att inte komma tillbaks, den skulle, alltså enbart träffa sitt byte>> kängurun >> och då typ hugga halsen av den, dom var nästan lite vassa på insidan, och den var faktiskt den vanligaste varianten av bumeranger, som användes av aboriginerna .. !. . visade det sig?.. Men jag mådde faktiskt dåligt av den... Hugga huvudet av de fina kängururna..? Aldrig! Jag köpte en rejäl didgeridoo istället.. Eller "yidaki" som var ett minst lika vanligt namn på instrumentet, men här hemma är den ju mest kallad didgeridoo... Jaja, det hade ju inte något med bilden att göra alls hehe,,. .

Här syftar jag på att,, vaD det nu vara månde.. ,att "skit/besvären" vissa, kommer åter när man försöker bli av med dem...˙ ..• . .. ´...

Det första jag gjorde/ritade på denna bild var att jag lade min vänstra hand på papprets nedre halva och ritade av konturerna med min svarta penna, sedan kom resten av att bråtet runtomkring var av en bummerangliknande form till höger. Också ett sorts ansikte där med ett blekt öga och mun, ni ser?

En teckning... "Mellanväsen"

"Mellanväsen" - Teckning, 1999.

Linjeteckning, 1999.

Teckning, 1999. 42 x 30 cm. (bilden är något beskuren)

/Jag ångrade att jag drog 4 streck på denna teckning.. . gissa vilka..?  Då, men nu tycker jag inte längre att dessa 4 var så feldragna, ändå,, faktiskt... .. .  MEn jag grämde mig l ä n g e över det KolOssAla misstaget !


• Rätt så intressant teknik tyckte jag att jag hade kommit fram till med dessa linje-teckningar, jag gjorde ett antal i denna stil. Det var som att första strecket var det svåraste/viktigaste.. . Det strecket var ett val, ett övervägande... .Sedan blev det mera som en sorts automatik över det hela. Jag "följde" bara det första strecket så att säga.. ja, dom följande strecken var bara som ett sorts eko ifrån det första.. . som liksom studsade vidare över pappret, en sorts resonas)) ) ) Kan vara skönt ibland med sådana här s.a.s. "automatiserade" processer.. , tillvägagångssätt.
Men märkte ganska snart att min själ inte rymdes i detta, ändå rätt så torftigt uttryckssätt.

. ..men, jaja,. . vi försöker igen, processen "utvecklingsförloppet" fortsätter... .. . • ° *´

En teckning.. . "Sluta"

"Sluta" - Teckning/Akvarell, 1998.

Modellandskap

.

Modellandskap, 1998.

. .Miniatyr science fiction stad..

. .. Månlandskap. .

























Vet inte vad det är för skala direkt, vi kan säga... 1:1000.. . ?


• Den här Sci-Fi staden byggde jag helt och hållet på ren rymd-instinkt, d.v.s. ... rymden?.. eeh,. . Vad blir det.. ? . >> Jo givetvis sfäriska former, kupoler, cirklar... runda former, raketartat.. . ,silver och vit... Klassisk 50-tals fantasi månbas rymdestetik, allt efter min förmåga/budget. Jag har inte använt tomma toalettrullar.. . men nära nog! ; )
Samlade t.ex. in några nyårsfyrverkeriraketspetsar som jag fan på gatan en vinter, dom syns på flera av taken! Och de sfäriska genomskinliga odlingskupolerna är från sådana här automater som man kan köpa små figurer/leksaker i för någon krona ... Annat jox är väl.. lock, tandkrämslock, ett par upp och nedvända muggar, en trasig pennvässare och allmänt rymdlikt "skräp". Materialen är av: Plast, papper och metall. (Precis Max, det säger du..)

Jag har också börjat att underifrån sätta in ljus så att det lyser i vissa kupoltak, men ännu ej klart... Måste oxo jobba mer på att fixa vägar runt mellan byggnaderna också... kan nog höja "verklighets känslan" en hel del än bara massa utplacerade hus rakt på marken. Ser att några byggnader står lite snett, det måste justeras!!

Själva marken/månytan, månlandskapet är byggd på en spånskiva (122 x122cm). Berg och mark är gjort av papier maché (sönderrivet papper och lim), frigolit, sågspån och även riktiga stenar & sand... Allt är sedan målat med olika färger.  -Och ni!, det gör inget om hela schabraket blir lite dammigt, det lixom bara får "månytan" att se extra främmande, ödslig, och genuint orörd ut ; )

Att använda limpistol kan rekommenderas! Det fäster sakerna på bara någon sekund. Fast se upp, det är ju smält plast.. man kan bränna sig ganska rejält´!! !

* Lycka till med ert eget rymdlandskap eller vad ni bygger för något!...

Skulptur (K. N. Karda), 1997.

K. N. Karda, K.N. står för Kommunikations navigatör. Denne översätter, förtydligar och reder ut oklarheter mellan parter som behöver kommunicera sitt budskap på bästa tydligaste sätt utan att några som helst språkliga, formuleringsmässiga missförstånd behöver inträffa. Med K. N. Karda vid din sida styr denne alla dina meningar i land utan språkförbistringar. Även en trevlig figur att umgås med i vardagen efter som denne har ett sådant rikt automatiskt synonymlexikon inom sig som den gärna använder.



(Fler bilder kommer.. ,då jag mår tillräckligt bra för att publicera dessa, är för deprimerad nu.)


Skulpturen inrymmer viss elektronik så att den både talar och lyser (tyvärr kan den ej gå, men det får bli nästa steg för mig vid nästa robotbygge). Den interagerar med omgivningen vid beröring och på din röst.

Dansföreställningen -Another World- Dansens Hus, Blå lådan. 1997.

Ett stycke live elektronik som för kvällen blev väldigt tinnitus VS blåval inspirerat… leder sedan över i en text-ljud komposition och på det fortsätter sinustonstemat i en ishacks klingande rytm(på band). >>>De prestigetävlande kostymgubbarna illustreras av Staffan Eek och Henrik Vikman. Den "kanske-tänkande" filosoferande/plågade hjältinnan är dansad av Jessica Mazzi. Och kamikazepiloten i hörnan med den knöliga skrotdressen är jag. Kostym & scenografi: Lotta Barlach. Koreografi: Jukka Korpi. Ljus: Johan Larje. Videon är en dokumentationsvideo gjord av Dansens Hus scentekniker vilket jag tyvärr aldrig fick fatt namnet på, men han var mycket hjälpsam och förstående. Bra oxo att han filmade det med "följande kamera" det blir mera njutbart att titta på, lite som att vara där.. när man skiftar blickfält. Hela föreställningslängden var exakt 60 minuter, så detta är ett av YouTube tvingat utsnitt, dom har ju en 10min. gräns för uppladdade filmklipp.

…Så fortsätter denna smått komiska historia.. någonstans i mänsklighetens utmarker… Efter ett misslyckat kommunikationsförsök med civilisationen urartar de två kostymmännen i en fåfäng kraftmätning där båda är förlorare. Med bägge bärandes brynjor av kontokort möts dem sedan ändå i något sorts kontaktlöst samförstånd. . . ...Fast när lugnet just lagt sig är det dags för den introspekterande newage-tjejens sökande efter sig själv. . att resultera i.. a… oxo hon får fnatt! Och mitt i det så>>>har även YouTube igen nått gränsen för vad det klarar av d.v.s. 10min. Suck!< jobbigt med den där tidsbegränsningen!

Valde att lägga några stygga klipp för att få med lite mer den här gången.. … som ni märker!. Då så>>De fyra yra överlevarna försöker nu på olika vis att… . . a, Jag försöker trots ett av kraschchocken framkallat zombiesomnambultillstånd ändå konkret foga ihop några av flygplansdelarna.. till för mig någon logisk nytta.. (delarna är uppmickade, för att också bidra till att färga ljudbilden). De tre samlas, vill få sina liv att lyfta genom en sorts nutida rituell fågel/flygplansdans.. Men det Störtade flygplanet störtar en gång till(nu i våra minnen…) -Jo, Lotta Barlachs scenografi bestod av vrakdelar från ett havererat passagerarplan ("Gottrörakraschen", störtade 2 mil norr om Arlanda 199?) Också tolkas som symbol för de olika individernas tillkortakommanden…….. Ut i mörkret krälar de avklädda två... Lämnar gör likaså jag mitt icke fungerande kontrollrum, men ersätts av lindanserskan Helena Kågemark, (hon var med i början och gör också entre mot slutet). I sin metalliska dress.. överstiger/trotsar hon gränsen…. med balans och grace får hon stå för den förhöjda tanken av att lyckas lätta, flyga… hon är drömmen av våra högtflygande drömmar.(…"något sånt",.. ni förstår vad jag menar?).. ELLER så är hon bara ytterligare en plågad en...hm, . . att leva sitt liv på lina, den smala vägen!?. Jessica Mazzi avslutar med ett sorgligt solo.. där hon i mörkret i luften stryker sig över sitt förlorade huvud(som synd nog inte syns på denna dokumentationsvideo). . .


Ja, nu har ni fått ta del av halva dansföreställningen >Another World<. Detta stycke elektronmusik som koreograferades av Jukka Korpi och framfördes på Dansens Hus scen Blå lådan i Stockholm.. kom också att bli mitt examensverk för den Elektroakustiska musik-utbildning jag då examinerades från hösten 1997.
Ljudet var inte "lineat" in i kameran utan spelades enbart in med videokamerans egna mikrofon, vilket gör att det ljuder där efter, lite slaskigt och så… Vad det gäller rent estetiska värden… de,. . e . .ju… Skulle i dag t.ex. valt att i det avslutande partiet höja upp orgelackorden som ligger i bakgrunden men som nu dränks av ljudet av en 303:a(rebirth) men men.. . Musiken komponerades på EMS, Elektronmusik studion i Stockholm där också lektionerna i elektroakustisk komposition mestadel hölls.


Föreställningen framfördes på Dansens Hus scen Blå lådan i Stockholm den 30 sep. 1, 2, 3, 4, okt. kl 19.00 1997.


Musik/musiker: Max Wallin. Koreografi: Jukka Korpi. Kostym & scengrafi: Lotta Barlach. Ljus: Johan Larje. Dansare: Staffan Eek, Jessica Mazzi, Henrik Vikman. Lindanserska: Helena Kågemark.

Se mer av Lotta Barlachs kostymer HÄR.



_________________________________________________________________________________________________________

"Tonsättaren"

"Tonsättaren"- Teckning, 1997. 

Dansföreställningen - Mate Date på MDT, 1997.

`Hjärta & Smärta´


Medverkade i dansföreställning "Mate-Date" på MDT, 1997. Kostym: Lotta Barlach

Jag skulle symbolisera tiden... som gick, och.. .

. ..och gick fel. ..

. . ..den gick ur led.

Kostymen var gjord av/innehöll 365 dagar, ett helt år av inplastade almanacksblad. Se mer av Lotta Barlachs märkligheter här: www.barlach.se

Nämnas bör ju SÅKLART också fottografen som tog dessa bilder, men jag var ganska yr i skallen vid tillfället,, så jag kommer inte ihåg riktigt, men jag tror att det var dansaren Jessica Mazzis syster.. . jo, det var det nog? Namnet kan ha varit Linda, Linda Mazzi˙˙ ˙ 
Tack snälla du för att du gjorde dig besväret, men det är ju viktigt att dokumentera saker, och dom blev ju riktigt bra! Tack´ Jag känner att jag inte riktigt tackade för detta då det begav sig, allt var lite kaosartat så där..
Det finns flera bilder också, men dom fick koreografen Jukka Korpi.

Bilderna är ju svartvita, men hade faktiskt besvärat mig att spraya håret men en guldmetallic-hårspray, vilket inte syns.. Men jag har föreställningen på en VHS... som jag skaaa digitalisera någon gång men jag orkar bara inte med det, hinner inte, alltid massa nytt som dyker upp. Men konstformen dans/koreografi är ju en väldigt `i nuet´ baserad konstform. Den liksom äger rum och försvinner, vilket är dess sanna natur. Men finns det nu en dokumentation så bör jag ju försöka lägga upp den på YouTube ;-/

Max Wallin · Mate Date

Musiken till denna lilla händelse komponerades på Elektronmusikstudion/EMS i Stockholm. De flesta "instrumenten" är samplade ljud från Barlachs kostymer som användes. Det havsvågsliknande ljudet i början är exempelvis ljudet från manteln på den dress som jag hade på mig osv. Men själva melodin i ett parti av musiken som jag kallade för en "Cyber Tango" (det var mycket cyber-snack på 90-talet) använder jag dock två kretskort från två leksaksaker/bandspelare som hade inbyggda ljudeffekter som är bearbetade ~circuit benda~ av mig. Dessa kom att frambringa ett elektroniskt skärande fågelskri-liknade ljud. Kretskorten syns på bilden ovan.

Kompanjon/ Koreografen/Dansaren Jukka Korpi stod för koreografin som så klart även var med på scen, likt Dansaren Jessica Mazzi = Koreografi för 3.

Jag gjorde så gott jag kunde eftersom jag absolut inte är en professionel dansare. Den första reaktionen när Jukka nämnde att jag skulle vara med i dansföreställningen var att jag tog mig åt pannan och magen och sedan höll för munnen som om jag ville spy och just detta kroppspråk lade Jukka märke till och inkorporerade i min del av koreografin.. jojo.. det var ju passande hehe´ Detta gjorde mig också ganska bekväm med den rollen, alltså att >> jag mådde illa och också just uttryckte det!,.. så det var ju praktiskt, det kunde liksom inte gå fel p.g.a. den koreografin.. ;-)) Klart, hade jag spytt på riktigt så.. hade det väl varit litE svårt att dansa vidare i en spya men.. ja.

Kolla in Korpis säregna scenkonst här: ϑ℘~__🖋️

Och här är bilder på Jukka & Jessica ur samma föreställning, vi fotograferdes vid två separata tillfällen: `Mate Date´

Som sagt har detta dansperformance på VHS-video,,,, skall orka med att digitalisera/lägga upp det på Youtube.. . någon gång.... 

Mer info: Scenarkivet

Bearbetade kretskort.. . musikinstrument… Circuit bending

Två musikinstrument. Kretskorten är av mig bearbetade så att de kan frambringa...

...allt från fågelkvitter till grymmaste grövsta monsterhulkningar!

Kretskorten kommer från två leksaker som jag demonterade, leksaker med olika ljudeffekter,, perfekta att "bearbeta", koppla om kretsarna på, lite hursomhelst.. hehe,. .

Så kallat, ~circuit bending~.

Buchlan & Sergen på EMS, Studio 4.

Buchlan & Sergen på EMS, Studio 4, 1996. Opatchade och lugna.

Montage/Ljus-Tavla

Montage/Ljus-Tavla, 1996. (50 x 61) "-Här kan man också bo!"



<

Samma tavla med släckt ljus i rummet.

Alltså, om man tittar närmare i tavlans vänstra kant så ser man två piloter och flygplansvrakdelar. Dom har kraschat i någon underlig terräng. Det är då den ena piloten säger (tavlans titel) till den andre... "-Här kan man också bo!" Denna outforskade ort/röra kanske måste bli deras nya hem?.. . . . .
Andemeningen var att; ibland får man finna sig i omständigheterna man hamnat i. Försöka i alla fall. Det att >> se det possitiva i utsatta situationer/ haverier.

Pusselcollage

Pusselcollage på kartong, 1995.

Fungerade som ett vykort jag skickade bort till en vän.