En teckning... "Bumerangeffekten"

"Bumerangeffekten" - Teckning/akvarell 1999. (bilden är "scannerbeskuren"... A3 format i en A4 scanner = Inte så bra)



-Jo,,  gjord innan jag åkte till Australien. Jag köpte aldrig någon bumerang då jag var där... Eller jao, fast jag lämnade tillbaks den på deras Nationalmuseum i Canberra, där jag hade köpt den... Det var en så kallad "Killer bumerang". Menad att inte komma tillbaks, den skulle, alltså enbart träffa sitt byte>> kängurun >> och då typ hugga halsen av den, dom var nästan lite vassa på insidan, och den var faktiskt den vanligaste varianten av bumeranger, som användes av aboriginerna .. !. . visade det sig?.. Men jag mådde faktiskt dåligt av den... Hugga huvudet av de fina kängururna..? Aldrig! Jag köpte en rejäl didgeridoo istället.. Eller "yidaki" som var ett minst lika vanligt namn på instrumentet, men här hemma är den ju mest kallad didgeridoo... Jaja, det hade ju inte något med bilden att göra alls hehe,,. .

Här syftar jag på att,, vaD det nu vara månde.. ,att "skit/besvären" vissa, kommer åter när man försöker bli av med dem...˙ ..• . .. ´...

Det första jag gjorde/ritade på denna bild var att jag lade min vänstra hand på papprets nedre halva och ritade av konturerna med min svarta penna, sedan kom resten av att bråtet runtomkring var av en bummerangliknande form till höger. Också ett sorts ansikte där med ett blekt öga och mun, ni ser?

En teckning... "Mellanväsen"

"Mellanväsen" - Teckning, 1999.

Linjeteckning, 1999.

Teckning, 1999. 42 x 30 cm. (bilden är något beskuren)

/Jag ångrade att jag drog 4 streck på denna teckning.. . gissa vilka..?  Då, men nu tycker jag inte längre att dessa 4 var så feldragna, ändå,, faktiskt... .. .  MEn jag grämde mig l ä n g e över det KolOssAla misstaget !


• Rätt så intressant teknik tyckte jag att jag hade kommit fram till med dessa linje-teckningar, jag gjorde ett antal i denna stil. Det var som att första strecket var det svåraste/viktigaste.. . Det strecket var ett val, ett övervägande... .Sedan blev det mera som en sorts automatik över det hela. Jag "följde" bara det första strecket så att säga.. ja, dom följande strecken var bara som ett sorts eko ifrån det första.. . som liksom studsade vidare över pappret, en sorts resonas)) ) ) Kan vara skönt ibland med sådana här s.a.s. "automatiserade" processer.. , tillvägagångssätt.
Men märkte ganska snart att min själ inte rymdes i detta, ändå rätt så torftigt uttryckssätt.

. ..men, jaja,. . vi försöker igen, processen "utvecklingsförloppet" fortsätter... .. . • ° *´

En teckning.. . "Sluta"

"Sluta" - Teckning/Akvarell, 1998.

Modellandskap

.

Modellandskap, 1998.

. .Miniatyr science fiction stad..

. .. Månlandskap. .

























Vet inte vad det är för skala direkt, vi kan säga... 1:1000.. . ?


• Den här Sci-Fi staden byggde jag helt och hållet på ren rymd-instinkt, d.v.s. ... rymden?.. eeh,. . Vad blir det.. ? . >> Jo givetvis sfäriska former, kupoler, cirklar... runda former, raketartat.. . ,silver och vit... Klassisk 50-tals fantasi månbas rymdestetik, allt efter min förmåga/budget. Jag har inte använt tomma toalettrullar.. . men nära nog! ; )
Samlade t.ex. in några nyårsfyrverkeriraketspetsar som jag fan på gatan en vinter, dom syns på flera av taken! Och de sfäriska genomskinliga odlingskupolerna är från sådana här automater som man kan köpa små figurer/leksaker i för någon krona ... Annat jox är väl.. lock, tandkrämslock, ett par upp och nedvända muggar, en trasig pennvässare och allmänt rymdlikt "skräp". Materialen är av: Plast, papper och metall. (Precis Max, det säger du..)

Jag har också börjat att underifrån sätta in ljus så att det lyser i vissa kupoltak, men ännu ej klart... Måste oxo jobba mer på att fixa vägar runt mellan byggnaderna också... kan nog höja "verklighets känslan" en hel del än bara massa utplacerade hus rakt på marken. Ser att några byggnader står lite snett, det måste justeras!!

Själva marken/månytan, månlandskapet är byggd på en spånskiva (122 x122cm). Berg och mark är gjort av papier maché (sönderrivet papper och lim), frigolit, sågspån och även riktiga stenar & sand... Allt är sedan målat med olika färger.  -Och ni!, det gör inget om hela schabraket blir lite dammigt, det lixom bara får "månytan" att se extra främmande, ödslig, och genuint orörd ut ; )

Att använda limpistol kan rekommenderas! Det fäster sakerna på bara någon sekund. Fast se upp, det är ju smält plast.. man kan bränna sig ganska rejält´!! !

* Lycka till med ert eget rymdlandskap eller vad ni bygger för något!...

Skulptur (K. N. Karda), 1997.

K. N. Karda, K.N. står för Kommunikations navigatör. Denne översätter, förtydligar och reder ut oklarheter mellan parter som behöver kommunicera sitt budskap på bästa tydligaste sätt utan att några som helst språkliga, formuleringsmässiga missförstånd behöver inträffa. Med K. N. Karda vid din sida styr denne alla dina meningar i land utan språkförbistringar. Även en trevlig figur att umgås med i vardagen efter som denne har ett sådant rikt automatiskt synonymlexikon inom sig som den gärna använder.



(Fler bilder kommer.. ,då jag mår tillräckligt bra för att publicera dessa, är för deprimerad nu.)


Skulpturen inrymmer viss elektronik så att den både talar och lyser (tyvärr kan den ej gå, men det får bli nästa steg för mig vid nästa robotbygge). Den interagerar med omgivningen vid beröring och på din röst.

Dansföreställningen -Another World- Dansens Hus, Blå lådan. 1997.

Ett stycke live elektronik som för kvällen blev väldigt tinnitus VS blåval inspirerat… leder sedan över i en text-ljud komposition och på det fortsätter sinustonstemat i en ishacks klingande rytm(på band). >>>De prestigetävlande kostymgubbarna illustreras av Staffan Eek och Henrik Vikman. Den "kanske-tänkande" filosoferande/plågade hjältinnan är dansad av Jessica Mazzi. Och kamikazepiloten i hörnan med den knöliga skrotdressen är jag. Kostym & scenografi: Lotta Barlach. Koreografi: Jukka Korpi. Ljus: Johan Larje. Videon är en dokumentationsvideo gjord av Dansens Hus scentekniker vilket jag tyvärr aldrig fick fatt namnet på, men han var mycket hjälpsam och förstående. Bra oxo att han filmade det med "följande kamera" det blir mera njutbart att titta på, lite som att vara där.. när man skiftar blickfält. Hela föreställningslängden var exakt 60 minuter, så detta är ett av YouTube tvingat utsnitt, dom har ju en 10min. gräns för uppladdade filmklipp.

…Så fortsätter denna smått komiska historia.. någonstans i mänsklighetens utmarker… Efter ett misslyckat kommunikationsförsök med civilisationen urartar de två kostymmännen i en fåfäng kraftmätning där båda är förlorare. Med bägge bärandes brynjor av kontokort möts dem sedan ändå i något sorts kontaktlöst samförstånd. . . ...Fast när lugnet just lagt sig är det dags för den introspekterande newage-tjejens sökande efter sig själv. . att resultera i.. a… oxo hon får fnatt! Och mitt i det så>>>har även YouTube igen nått gränsen för vad det klarar av d.v.s. 10min. Suck!< jobbigt med den där tidsbegränsningen!

Valde att lägga några stygga klipp för att få med lite mer den här gången.. … som ni märker!. Då så>>De fyra yra överlevarna försöker nu på olika vis att… . . a, Jag försöker trots ett av kraschchocken framkallat zombiesomnambultillstånd ändå konkret foga ihop några av flygplansdelarna.. till för mig någon logisk nytta.. (delarna är uppmickade, för att också bidra till att färga ljudbilden). De tre samlas, vill få sina liv att lyfta genom en sorts nutida rituell fågel/flygplansdans.. Men det Störtade flygplanet störtar en gång till(nu i våra minnen…) -Jo, Lotta Barlachs scenografi bestod av vrakdelar från ett havererat passagerarplan ("Gottrörakraschen", störtade 2 mil norr om Arlanda 199?) Också tolkas som symbol för de olika individernas tillkortakommanden…….. Ut i mörkret krälar de avklädda två... Lämnar gör likaså jag mitt icke fungerande kontrollrum, men ersätts av lindanserskan Helena Kågemark, (hon var med i början och gör också entre mot slutet). I sin metalliska dress.. överstiger/trotsar hon gränsen…. med balans och grace får hon stå för den förhöjda tanken av att lyckas lätta, flyga… hon är drömmen av våra högtflygande drömmar.(…"något sånt",.. ni förstår vad jag menar?).. ELLER så är hon bara ytterligare en plågad en...hm, . . att leva sitt liv på lina, den smala vägen!?. Jessica Mazzi avslutar med ett sorgligt solo.. där hon i mörkret i luften stryker sig över sitt förlorade huvud(som synd nog inte syns på denna dokumentationsvideo). . .


Ja, nu har ni fått ta del av halva dansföreställningen >Another World<. Detta stycke elektronmusik som koreograferades av Jukka Korpi och framfördes på Dansens Hus scen Blå lådan i Stockholm.. kom också att bli mitt examensverk för den Elektroakustiska musik-utbildning jag då examinerades från hösten 1997.
Ljudet var inte "lineat" in i kameran utan spelades enbart in med videokamerans egna mikrofon, vilket gör att det ljuder där efter, lite slaskigt och så… Vad det gäller rent estetiska värden… de,. . e . .ju… Skulle i dag t.ex. valt att i det avslutande partiet höja upp orgelackorden som ligger i bakgrunden men som nu dränks av ljudet av en 303:a(rebirth) men men.. . Musiken komponerades på EMS, Elektronmusik studion i Stockholm där också lektionerna i elektroakustisk komposition mestadel hölls.


Föreställningen framfördes på Dansens Hus scen Blå lådan i Stockholm den 30 sep. 1, 2, 3, 4, okt. kl 19.00 1997.


Musik/musiker: Max Wallin. Koreografi: Jukka Korpi. Kostym & scengrafi: Lotta Barlach. Ljus: Johan Larje. Dansare: Staffan Eek, Jessica Mazzi, Henrik Vikman. Lindanserska: Helena Kågemark.

Se mer av Lotta Barlachs kostymer HÄR.



_________________________________________________________________________________________________________

"Tonsättaren"

"Tonsättaren"- Teckning, 1997. 

Dansföreställningen - Mate Date på MDT, 1997.

`Hjärta & Smärta´


Medverkade i dansföreställning "Mate-Date" på MDT, 1997. Kostym: Lotta Barlach

Jag skulle symbolisera tiden... som gick, och.. .

. ..och gick fel. ..

. . ..den gick ur led.

Kostymen var gjord av/innehöll 365 dagar, ett helt år av inplastade almanacksblad. Se mer av Lotta Barlachs märkligheter här: www.barlach.se

Nämnas bör ju SÅKLART också fottografen som tog dessa bilder, men jag var ganska yr i skallen vid tillfället,, så jag kommer inte ihåg riktigt, men jag tror att det var dansaren Jessica Mazzis syster.. . jo, det var det nog? Namnet kan ha varit Linda, Linda Mazzi˙˙ ˙ 
Tack snälla du för att du gjorde dig besväret, men det är ju viktigt att dokumentera saker, och dom blev ju riktigt bra! Tack´ Jag känner att jag inte riktigt tackade för detta då det begav sig, allt var lite kaosartat så där..
Det finns flera bilder också, men dom fick koreografen Jukka Korpi.

Bilderna är ju svartvita, men hade faktiskt besvärat mig att spraya håret men en guldmetallic-hårspray, vilket inte syns.. Men jag har föreställningen på en VHS... som jag skaaa digitalisera någon gång men jag orkar bara inte med det, hinner inte, alltid massa nytt som dyker upp. Men konstformen dans/koreografi är ju en väldigt `i nuet´ baserad konstform. Den liksom äger rum och försvinner, vilket är dess sanna natur. Men finns det nu en dokumentation så bör jag ju försöka lägga upp den på YouTube ;-/

Max Wallin · Mate Date

Musiken till denna lilla händelse komponerades på Elektronmusikstudion/EMS i Stockholm. De flesta "instrumenten" är samplade ljud från Barlachs kostymer som användes. Det havsvågsliknande ljudet i början är exempelvis ljudet från manteln på den dress som jag hade på mig osv. Men själva melodin i ett parti av musiken som jag kallade för en "Cyber Tango" (det var mycket cyber-snack på 90-talet) använder jag dock två kretskort från två leksaksaker/bandspelare som hade inbyggda ljudeffekter som är bearbetade ~circuit benda~ av mig. Dessa kom att frambringa ett elektroniskt skärande fågelskri-liknade ljud. Kretskorten syns på bilden ovan.

Kompanjon/ Koreografen/Dansaren Jukka Korpi stod för koreografin som så klart även var med på scen, likt Dansaren Jessica Mazzi = Koreografi för 3.

Jag gjorde så gott jag kunde eftersom jag absolut inte är en professionel dansare. Den första reaktionen när Jukka nämnde att jag skulle vara med i dansföreställningen var att jag tog mig åt pannan och magen och sedan höll för munnen som om jag ville spy och just detta kroppspråk lade Jukka märke till och inkorporerade i min del av koreografin.. jojo.. det var ju passande hehe´ Detta gjorde mig också ganska bekväm med den rollen, alltså att >> jag mådde illa och också just uttryckte det!,.. så det var ju praktiskt, det kunde liksom inte gå fel p.g.a. den koreografin.. ;-)) Klart, hade jag spytt på riktigt så.. hade det väl varit litE svårt att dansa vidare i en spya men.. ja.

Kolla in Korpis säregna scenkonst här: ϑ℘~__🖋️

Och här är bilder på Jukka & Jessica ur samma föreställning, vi fotograferdes vid två separata tillfällen: `Mate Date´

Som sagt har detta dansperformance på VHS-video,,,, skall orka med att digitalisera/lägga upp det på Youtube.. . någon gång.... 

Mer info: Scenarkivet

Bearbetade kretskort.. . musikinstrument… Circuit bending

Två musikinstrument. Kretskorten är av mig bearbetade så att de kan frambringa...

...allt från fågelkvitter till grymmaste grövsta monsterhulkningar!

Kretskorten kommer från två leksaker som jag demonterade, leksaker med olika ljudeffekter,, perfekta att "bearbeta", koppla om kretsarna på, lite hursomhelst.. hehe,. .

Så kallat, ~circuit bending~.

Buchlan & Sergen på EMS, Studio 4.

Buchlan & Sergen på EMS, Studio 4, 1996. Opatchade och lugna.

Montage/Ljus-Tavla

Montage/Ljus-Tavla, 1996. (50 x 61) "-Här kan man också bo!"



<

Samma tavla med släckt ljus i rummet.

Alltså, om man tittar närmare i tavlans vänstra kant så ser man två piloter och flygplansvrakdelar. Dom har kraschat i någon underlig terräng. Det är då den ena piloten säger (tavlans titel) till den andre... "-Här kan man också bo!" Denna outforskade ort/röra kanske måste bli deras nya hem?.. . . . .
Andemeningen var att; ibland får man finna sig i omständigheterna man hamnat i. Försöka i alla fall. Det att >> se det possitiva i utsatta situationer/ haverier.

Pusselcollage

Pusselcollage på kartong, 1995.

Fungerade som ett vykort jag skickade bort till en vän.

En teckning - "Jag är här"

"Jag är här." - Teckning/Akvarell, A4, 1995.

Lampa gjord av återvinningsskrot

Lampa gjord av återvinningsskrot, 1995. >>AV<<

>>PÅ<<

-Ja,. Jag är väldigt fascinerad av ljus.. .

.. .och utslocknande. . .

Ljusstakar gjorda av återvinningsskrot

Ljusstakar gjorda av återvinningsskrot, kromade vattenrör, 1994.


Köpte skrot i lösvikt på Stena metall i Solna. Man kan faktiskt (som privatperson) bara knacka på och gå och plocka bland skrothögarna,, sedan vägs det och blir ett pris, betala & hej, hem och bygg, egentligen lätt.. om man är på humör.









Ljusstake gjord av återvinningsskrot, 1995.


Men se!, polarisering där med,, eld och vatten.. Det tyckte jah jUh Om GivetVis…
Att gravitationen lixom upplöses här.. Den dansande duschslangen är fixad med ett inträtt kopparrör inuti den annars så sladdriga slangen., jaaaa. just, så var det med det.

4 snabba självporträtt i olja.

4 snabba självporträtt i olja, 1994. På A4 pannå.. men en något för stror pensel.

En teckning - "Det var en gång.. ." (. ..ett hopp.)

"Det var en gång.. ." (. ..ett hopp.) - Teckning/Akvarell, 1994.

En teckning.. . "Zontransmitteringen"

"Zontransmitteringen, 2" - Teckning/Akvarell, A4, 1994.

Skulptur (Yna Teli), 1994.

Yna Teli, expert i kontraspionage.

Tre teckningar.. . "I natten"

"Genom natten" - Teckning/Akvarell, A6, 1994.

"God natt" På senare tid även kallad: "Ingenting?" - Teckning/Akvarell, A6, 1994.

"På vägen till drömmarnas land.. . " - Teckning/Akvarell, A6, 1994.

Montage/Ljus-Tavla, "Stjärnorna som blev över"

Montage/Ljus-Tavla, 1994. (102 x 71,5) "Stjärnorna som blev över"

Samma tavla med släckt ljus i rummet.

Titeln på tavlan, "De bortglömda stjärnorna" eller "Stjärnorna som blev över".. . Kommer sig av att stjärnorna på tavlan är gjorda av bokplast som blev över då jag på Kungliga Musikhögskolans bibliotek satt och plastade in ALLA deras låneböcker och nothäften hösten/vintern 1993. Klipp klipp & klipp,,. fäste de överblivna bokplast-bitarna på skrivbordskanten vilket bildade, formade sig till stjärnor, av sig själv. Och efter som jag alltid har mitt recyclingsinne påslaget... .. . och, har oxo svårt för att slänga saker så,.. visst givetvis, skräpet blev konstnärsmaterial  `*´


+Att jag på något vis känner lite extra för sådant som skall kasseras, sådant som inte blev något av, ja det är något (inte särskilt djupt psykologiskt i det egentligen men.. ) som får mig att bry mig LITE extra om det, skräpet.


Och angående den arbetsuppgiften... Suckh säger jag bara,, det var rena slavarbetet egentligen, typ FAS 3, fast under annat namn/ skepnad.. . . Men klart, på luncherna kunde jag gå på "lunch konserter" i en mindre konsertsal som finns där. Och möjligen lite kul att sitta med (då jag inte drog mig undan ut på stan) vid lunchbordet och lyssna på de olika lärarna och andra anställda där vid KMH. Tonsättaren Sven-David Sandström var alltid klädd i svart kostym med lila skärp, och med sitt vattenkammade hår, hårt bakåt... Mja, nja, ja, nä, a,  ö.
........Meneeeh jag har alltid känt det som slöseri med tid då jag befunnit mig på så kallade arbetsplatser, mitt eget arbete har alltid kallat på mig. Mitt arbete = EAM-komponist / Konstnär.


Roade mig med att på ett lite smålustigt sätt signera montage-tavlan, tänkte att jag skulle ta vara på möjligheten med att den lyser.. så jag skrev mina initialer på baksidan på en av de genomskinliga stjärnorna innan jag satte för, förseglade tavlans baksida med en stor platta, lamporna/elektroniken är instängda inne i tavlan, ja. Så alltså då, när man tänder tavlan syns min signering MW på stjärnan längst ner till höger.. ni ser?

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 

• ETT FEL - På den översta bilden,, det sitter som ett gult öga nere till höger, det har jag tagit bort... den hör inte till bilden, "råkade" bara klistra dit det för jag inte hade någonstans att göra av det., (då jag höll på med en annan collage-tavla). Men det satt lixom ovanpå ytan som är helt indränkt i en sorts lim-fernissa, så det gula ögat "hoppar ur" estetiskt,, blir helt fel. Ursäkta att jag lätt det sitta kvar då jag tog bilden ; /

/Och förresten fotot ger inte tavlan och dess ytstruktur rättvisa, by tha waY. 

_

En teckning.. . "Dimmdans"

Dimmdans - Teckning/akvarell (A4), 1994.

En Teckning - "Zontransmitteringen" nr 1.

"Zontransmitteringen, 1"- Teckning/Akvarell, A4, 1994.

En teckning.. . "Fortfarande sommar?" / "Indiansommar"

"Fortfarande sommar?" / "Indiansommar" - Teckning/Akvarell, A4, 1993.

En teckning.. . "Konstnären"

"Konstnären" - Teckning, A4, 1993.

"

Oljemålning - "Lasermannen" / "bliXten"

"Lasermannen"  "bliXten" - Oljemålning (135 x 92 cm), 1993.

Har även två runda röda pupiller som kan klistras på,  över de svarta pupillerna i ögonen för att få till en  "laser-prick-blick". Ja, jag målade på tavlan då den där förfärliga mördaren var i farten med sitt gevär med lasersikte... Han färgade även håret lite rött (dock hade han nog aldrig färgen rosa) och hade olika linser, bytte färg på ögonen, från bruna till blå.. .  Eftersom denna målning blev lite skrämmande, så fick den under arbetet arbetsnamnet "Lasermannen" och det fick tillslut bli tavlans titel också... för ett tag, men det blev för osmakligt så döpte om den till "bliXten".. Röda pupiller kan man ju som bekant fås av fotoblixtar. Bliden har ju som något påtvingat fotoporträtt över sig. Det finns liksom inget annat där att se; det är den o du o blixten emellan er.

Jag var 20år då jag målade denna, avskyn av skoltiden hängde kvar och synen på samhället,, det att tvingas ut på arbetsplatser man inte tycker sig passa på osv... Där av denna fientliga blick. Figuren fick även det androgyna lite transliknande/queera utseende just för att markera ett avståndstagande mot resten av befolkningen,, mja och just det gränslösa sinnet en konstnär har,, . NÄ, jag trivdes inte alls i arbetsförmedlingens register och på deras jobbsökarkurser.. . Jag menar, jag var ju sjäv redan fylld av massa arbeten att utföra.

Gjorde först en skiss på den i min dagbok.. . Sedan fick det bli en stor tavla av det inkl. stjärna. Den fanns inte med på teckningen, jag ville tillföra något tredimensionellt element också, då jag väl lyfte upp den ur dagboken.
-Han står under sin "lucky✫star", sin hoppets stjärna.. . som skall visa honom vägen..?´ Jag limmade dit lite glitter på stjärnan också, syns dåligt på bilden, men..

 I dag, hängandes på min vägg har den de röda pupillerna påklistrade. Borde lägga upp en bild på den varianten också. Tid det tar, allting. För det är ju den varianten som är den slutgiltiga versionen av tavlan!  

Ibland blir det så att man aldrig signerar en tavla, jag skall göra det. Nere i högra hörnet målade jag i samma rosa färg, en liten plats där jag skulle skriva mitt namn på, ni ser. Det är ju inget självporträtt men jag ville "adressera mig" till figuren i.o.m. att jag skerv mitt namn på den rosa avgränsade platsen i hörnan. Å på så vis sympatisera med den vassa blicken,, fanns det en tanke om.

En annan tanke var att jag skulle försöka måla de tre färgerna rosa, grönt, blått i samma mättnad. Hade läst att om färgmättnaden i en bild, var den samma mellan de olika färgerna på en tavla så gjorde det att om man fotograferade tavlan för att exempelvis publicera i en dagstidning med svartvita/gråskalebilder skulle bilden nästan försvinna bli en jämngrå sörja. Det fascinerade mig, at the time. Lite som att >> ni måste komma till galleriet för att se bilderna för dom går inte att återge i tryck. Om man hade en utsällning, det var en lite fläng taktik tänkte jag att få folk att komma till lokalen,, men nu är ju mestadels alla bilder i färg och på nätet. Jag övergav den idén också, men lite samma mättnad är det. Valören bör ju vara jämnare också, hur ljus/mörk en färg är. Ja. Översatt i gråskala skulle om experimentet lyckades möjligen bara blicken synas, asså pupillen är ju svart/mörkare än det andra,, hum.. . En person som helst vill smälta in i bakgrunden.. med en kritisk/klarynt blick blir det kanske så? Analyserar för djup och/eller i detalj så att en blir helt matt, blir för nervös. Sjunker in/bort, blir ett med horisonten.

Ni kan se också att först höll den armarna framför sig så att händerna hölls ihop på något sätt, men sedan målade jag över det och lät armarna bara falla längs sidorna. Det syns att höger armen var i vinkel där, även vänster är framför magen, om ni tittar, nu när ni vet.
Den är ungefär i naturlig storlek, kanske lite sörre än en vanlig människa.

En teckning.. . "Poeten"

"Poeten" - Teckning, A4, 1993.

Neonakvariet - 1993.

Annan bild kommer,.. om ett tag... då jag bytt lysrör... -Tokigt va?!.. .  Så här ser Neonakvariet ut då lysröret håller på att gå sönder!  Haha,

. . .men ni ser kanske ändå ett par fiskar som simmar där i dunklet?

Måtten på det vägghängda ljusakvariet är 36 x 60 cm.