Är det fler här som glömt bort hur man pratar... ?
Veckans... nä,...har hunnit bli Förra Veckans -Filosofiska rummet i P1- handlade om språkets evolution, hör HÄR programmet. Rätt så humoristiskt...
Ibland kan det vara bra att ta det från början.. . , så att man inte glömmer bort vad som var meningen med vissa viktiga självklara saker... .. . men som eN aV stress och förgänglighets sorgtyngd hjärna alltmer kan upplevas som HELT främmande... .. . Hur man lärt sig och varför? - att använda SPRÅKET!...
Vad dom kom fram till var väl att; Språket är till för att hålla samman, skapa gemenskap... Ok. Då använder jag språket helt fel. jag skapar/gräver istället av texten en djup vallgrav runt omkring mig, ,men det är väl i och för sig vad jag vill "kommunicera"?.. . ≈ Samhällskrav, Kom inte hit och stressa sönder mig!
Det . Skrivna . Ordet. Känns som att jag bara har mitt genuina jag kvar i enbart ord. Jag finns numera bara i text. Jag existerar bara i textformat, om ens det. • Och omöjligt helt att få meningarna att löpa & flätas samman i ett riktigt möte med kroppar att styra genom rum, tar emot. Det som är Max Wallin idag är detta. Dessa datoriserade sätt, med dess olika kanaler... bloggen etc. som iofs. långt ifrån säger hela sanningen. Eller den sega del av sanning just melankoliska meningsbyggen... uttrycker.. ...
Dock ändå upplever jag det som att jag kan vara mer spontan i text än i tal..? Låter det bakfram?? . .. ...Å då när jag talar blir jag som mera eftertänksam, väger ord, som skulle jag ägna mig åt att skriva en text!?!?! Hur är det med er?? "Pratar" ni när ni skriver och "skriver" när ni pratar?!?!?!... jaja,. . . Kanske inte ovanligt alls?.. ... ...Men i mitt fall,, att det blir så, är till stor del P.G.A. depressionen i kombination med något neuropsykiatriskt joX.
Men språket, att artikulera... Rent fysiskt, som att luften har gått ur mig. Ytterligare en ytterst träffande bild som hen _ _ _ gallrat fram på sin tumblr. .. "Du vet vem du är" exemplifierar i blid så märkligt (även i färg) matchande bra mitt leverne just nu, det kanske var ett sammanträffande? . . Jah, det hör väl till, när man lever sitt liv i datorn att man försöker se dolda kommentarer även i sådant som kan vara, ett av personen helt privat förtydligande/angelägenhet eller.. . universellt och riktat till alla och envar och inte just dig>> mig. ? . Känslan av att "Du vet vem jag är" trots att jag knappt vet vem du är. Är ändå väldigt behaglig att ha fått för sig, att känna. Ni förstår vad jag menar... Att känna samförstånd på avstånd är trösterikt.
Den här ballongen utan luft får fungera som en porträttbild... jag har inte ℮η ℯη∂α användbar bild på mig, tycker jag.
Vill så gärna försöka ha med mer bilder på mig själv >>>FÖR ERAN SKULL<<< alltså, det kan vara roligt att se vem man pratar med. . . och, "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem." ...ajust,. det står i Bibeln det ja... (Matt. 7:12) ...eeh, .För visst, jag är själv en bildmänniska. ... Men att inte vilja rikta kameran mot sig själv, ÄR ett tydligt symtom på depression. . . . . . . . .. . hej då. TacK.
Inlägg
